Var hälsad sköna morgonstund
Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga sjunga med gamla,
sig församla jordens böner,
kring den störste av dess söner.
Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma, närma till varandra
dem som vandra kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.
Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida, lida dödens smärta,
att vårt hjärta frid må vinna
och en öppnad himmel finna.
Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda, höjda över tiden
och i friden av hans rike
en gång varda honom like.